Jeannas blogg ...

Hejsan ... Fick ett mail från retrogarde.org som frågade om jag vill vara med. Vid närmare påseende, det vill jag. Ja, jag är intresserad av konst och särskilt litteratur. Vet inte längre (5 minuter sedan) hur det gick till, men ganska snart läste jag Lars Gustafssons senaste blogg, om ett decennium består av nio eller tio år? Lika med nio eller tio pilsner? Om regeringen och det ointellektuella och det fåniga. Jag har en gång träffat Lars Gustafsson - då liksom nu tar man inte hans namn i sin mun utan känsla av motivering. Han gillade mina dikter. Om jag bara kunde skriva fler? (Risken fanns att bli betraktad som tillfällighetsdiktare annars ..). Jag var ung och gick knäsvag därifrån, ganska nöjd men visste ändå inte riktigt vad jag var: poet eller tillfällighetsdiktare? Jag hamnade senare i Wahlström & Widstrands antologier, 2 stycken. I Ord & Bild, Författarförlagets Tidskrift, i Folket i Bild / Kulturfront, i olika kvinnobulletiner .. Reste på poesiuppläsning till Marburg med Tobias Brerggren, Sonja Åkesson och Lennart Carlsson (senare recensent i Göteborgsposten), intervjuades av Lars Bäckström (red för Ord & Bild då)i Författarförlagets Tidskrift. Skrev något enstaka inlägg / artikel på Aftonbladets kultursida när Karl Vennberg, Axel Liffner och Agneta Pleijel var verksamma redaktörer där. Fråga mig inte hur allting stannade tvärt. Säkert finns svar på det. Men det blir ett långt och litet ovärdigt svar. Jag var inte refuserad. Jag slirade, kom ut på oegentliga och halsbrytande isbanor. Förseglade mina läppar med sigill ("Försegla dina läppar med sigill... Så kommer sanning till" skrev jag i en ungdomdikt). Ingen annan sanning kom än den om hur fel jag gjorde. Det var fel att bannlysa sig själv för att man halkat på isbanan. När jag avstod förstod jag inte att jag omedvetet tackade ja till något annat som jag inte ville ha och som sedan dess haft mig i sina klor, ju mer jag sprattlar, desto hårdare klor. Nu fick jag tiga ett tag till, så att klorna förhoppningsvis skulle släppa greppet om mig. Det har det inte. Det tog i alla fall många år att genomföra den här analysen i både tanke och handling. Det var en onödig omväg. Har sett varats små, små partiklar av ondska för att jag svek. Skulle inte ha legat kvar där på isbanan, inte gått den långa omvägen av försakelse och avstånd gentemot det verksamma fältet. Men ondskans makt kan vara stor, ondskan kan luras, ta en omväg runt omvägen ... Nu borde jag chansa på en genväg. Nej, det här blev för svårt. Kanske bara Lars Gustafsson skulle förstå.... Nu väntar minst två f.d. hemlösa katter på mat och uppmärksamhet. Den ena får ett eget hem på torsdag ... och fem stadigt boende väntar samma saker. Ha en god eftermiddag. (Lars Gustafsson skrev om de tidigare invanda förhållandena kring kommunikation; en och en i t.ex. telefoner, en till flera, flera till en - kanske föredrag, undervisning, regeringen ... och med Internet flera till flera, huller om buller? I vart fall upplysningens tid. Info:ts, inte Ufo:ts tidevarv. Många små och stora Jag blandas huller om buller på internetkartan. Sedan kan man gå och plocka i skörden som man varit med om att så ... Bara att välja där tar mycket tid.)